- Project Runeberg -  Den röde guden /
4

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hans erfarenhet funnos inga uttryck eller bilder
för att uttömmande beskriva detta ljud.

Tiden gick. Minuterna blevo kvarter, kvarterna
halvtimmar, och ännu fortfor ljudet, ändrade alltjämt
sin ursprungliga tonstyrka men fick aldrig ny styrka
— det bleknade, förtonade, dog bort lika
imponerande som det hade börjat. Det blev ett kaos av
förvirrat mummel och sladder och kolossala viskningar.
Det drog långsamt bort, suck för suck, in i den
jättebarm som hade alstrat det; det snyftade fram
hotfulla viskningar av raseri och förföriska viskningar
av lycka, sökte ännu göra sig hört, anförtro någon
kosmisk hemlighet, någon upplysning av oändlig vikt
och dyrbarhet. Det krympte ihop till vålnaden av
ett ljud som hade förlorat sitt hot och sina löften och
förvandlats till något som fortfor att pulsera i den
sjuke mannens medvetande flera minuter sedan det
upphört. Då Bassett ej längre kunde höra det, såg
han på sitt ur. En timme hade gått innan ärkeängelns
basunstöt helt och hållet förtonat.

Var det här dödens mörker skulle sluka honom?
tänkte Bassett i det han påminde sig sin
brownings-revolver och betraktade sina feberhärjade
benrangels-händer. Och fantasien narrade honom att dra på
munnen — åt en Childe Roland som förde en
stridslur till sina läppar med en arm så svag som hans.
Var det månader eller år, frågade han sig själv,
sedan han först på Ringmanus strand hörde denna
hemlighetsfulla kallelse? Det skulle han ej ha kunnat
säga om det gällt hans liv. Den långa sjukdomen
hade varit förfärligt lång. Han hade medvetet kunnat
räkna många månader, men han kunde ej beräkna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free