- Project Runeberg -  Den röde guden /
10

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den stank rent ohyggligt, och där rådde alltid
skymning. Sällan trängde ett solens spjut genom dess
täta tak hundra fot över hans huvud. Och under
detta tak böljade en luftig flod av vegetation, en
vidunderlig parasitkaskad av urartade livsformer, som
hade sin rot i död och levde av död. Och i allt detta
irrade han omkring, alltid förföljd av
människoätarnas glidande skuggor, onda andar som ej vågade
möta honom i strid, men som visste att de förr eller
senare skulle få äta upp honom. Bassett mindes att
han under sina ljusare mellanstunder hade jämfört
sig med en sårad tjur som förföljes av prärihundar,
för fega att slåss med honom om hans kött, men
säkra på att han oundvikligen skulle stupa till sist så
att de kunde få sitt lystmäte. Liksom tjurens horn
och stampande hovar höllo prärihundarna på avstånd,
satte hans bössa skräck i dessa vildar från
Salomons-öarna, dessa skymningsvålnader av buskmän på ön
Guadalcanal.

Så kommo de frodiga slätterna. Tvärt slutade
djungeln, liksom avskuren av svärdet i Guds hand. Dess
bryn, lodrätt och lika svart som de nesliga
hemligheterna inne i dess djup, reste sig till en höjd av
hundra fot. Och genast vid djungelbrynet började
gräset — mjukt, spädt betesgräs som skulle ha varit
en härlighet för vilken landtman som helst och hans
djur och som bredde ut sin sammetslena grönska över
milsvida sträckor, upp till den stora öns ryggrad, den
höga bergås som slungats upp av någon jordbävning
i urtiden, tandad och fårad men ännu ej
söndersmulad av de frätande tropiska regnen. Men gräset!
Han hade vadat in tio tolv meter i det begravt sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free