Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansikte i det, inandats dess doft och ofrivilligt brustit
i gråt.
Och medan han grät, hade det underbara ljudet
börjat dåna igen — om ordet d å n a, hade han ofta
tänkt, var det rätta för något på en gång så väldigt
och så smältande ljuvt. Det var ljuvare än något
han hört. Och väldigt var det, med en sådan djup
klang att det kunde ha kommit rrån ett vidunders
kopparsvalg. Och ändå lockade det honom tvärsöver
denna milsvida savannah, och det var som en
välsignelse för hans länge pinade och av smärtor
sargade själ.
Han kom ihåg hur han låg där i gräset med våta
kinder men ej längre snyftande, lyssnande till ljudet
och undrande över att han kunnat höra det på
Ringmanus strand. Några nyckfulla luftströmmar tänkte
han, hade gjort det möjligt för ljudet att tränga så
långt. Sådana omständigheter skulle kanske ej
inträffa igen på tusen dagar eller tio tusen dagar;
men den enda dagen de förekommit hade just varit
den dagen då han satts i land från »Nari» för att
gå och samla naturalier i några timmar. Han hade
särskilt sökt den beryktade djungelfjäriln, som var
en fot mellan vingspetsarna, lika sammetsmörk av
brist på färg som djungeltaket och så fallen för att
leva högt uppe i träden att man endast kunde få ner
den med ett hagelskott. Det var för det ändamålet
som Sagawa hade burit hans dubbelbössa.
Två dagar och nätter hade han tillbragt med att
kravla sig över detta bälte av gräsbeväxt jord. Han
hade utstått svåra lidanden, men förföljelsen hade
upphört vid djungelbrynet. Och han skulle ha dött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
