Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade genom sitt beteende att hon betraktade honom
som sitt hittegods, sin tillhörighet, och den stolthet
varmed hon förevisade honom skulle ha varit löjlig,
om ej hans belägenhet varit så förtvivlad.
Sedan, efter vad som för honom varit en
fruktansvärd milslång vandring och då han dignade ner
framför djävulshuset i skuggan av brödfruktträdet, hade
hon visat sig mycket uppfinningsrik i fråga om att
få behålla honom. Ngurn — Bassett fick sedan veta
att han var byns djävulsdoktor, präst eller medicinman
— hade velat ha hans huvud. Andra av de
grimaserande och sladdrande apmänniskorna, alla lika renons på
kläder och djuriska till sin apparition som Balatta,
hade velat ha hans kropp till stekugnen. Han hade
då ännu ej förstått deras språk, om man kan använda
uttrycket språk om de simpla ljud de åstadkommo
för att uttrycka tankar. Men Bassett hade mycket väl
förstått vad de grälat om, i synnerhet då vildarna
klämde och nöpo och trevade på honom alldeles som
om han varit ett slaktkreatur.
Balatta höll på att nödgas ge tappt, då händelsen
inträffade. En av männen, som nyfiket undersökte
Bassetts bössa, lyckades spänna hanen och trycka av.
Kolvens stöt i mannens maggrop var icke det värsta
resultatet, ty hagelskottet, som lossats på en meters
avstånd, hade alldeles krossat huvudet på en av
gräl-makarna.
Även Balatta hade flytt med de andra, och
innan de kommo tillbaka hade Bassett återtagit sin
bössa, fastän hans sinnen redan började omtöcknas
av ett feberanfall. Ehuru han hackade tänderna av
frossa och hans dimmiga ögon knappt kunde se nå-
’4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
