- Project Runeberg -  Den röde guden /
27

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lodräta väggen att han kunde vidröra den med sina
fingerspetsar. Nej, detta var ingen lackfernissa. Ej
heller var ytan slät, som den i så fall skulle ha varit.
Tvärtom, den var rynkig och hålig, och här och
där syntes fläckar som antydde hetta och smältning.
Ämnet var metall, ehuru olik ali annan metall eller
metall-legering han hittills känt till. Vad färgen
beträffar, kom han till den slutsatsen att den ej var
pålagd. Det var metallens egen färg.

Han rörde på fingerspetsarna, som han hittills hållit
alldeles stilla, strök dem mot ytan och kände hur hela
den gigantiska rundeln fick liv och gav svar. Det
var otroligt! En så lätt beröring på en så stor massa!
Men den skälvde under fingertopparnas smekning i
rytmiska vibrationer som blevo viskningar, sus och
mummel — men ljudet var så alldeles nytt, så
gäckande svagt att det endast blev en skimrande väsning,
så mycket att det var häpnadsväckande ljuvligt, det
var som om en liten älva blåst i sitt horn, och
Bassett gjorde den reflexionen att just så skulle det låta
om en gud ringde i sin klocka och sände dess
ljudböljor till jorden tvärs igenom världsrymden.

Han kastade en frågande blick på Balatta, men
den rödes röst som han framkallat hade slungat henne
framstupa på marken, och där låg hon och stönade
bland benen. Han fortfor att betrakta undret. Det
var ihåligt och bestod ej av någon på jorden känd
metall, lydde hans slutsats. Forntidens folk hade med
rätta givit det namnet Stjärnornas son. Endast från
stjärnorna kunde det ha kommit, och det var ej något
alster av slumpen. Det var en skapelse av konst och
intelligens. En så fulländad form och en sådan ihålig-

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free