Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyra tum lång. Hans rufsiga sandgula hår föreföll
lika färglöst och urblekt som hans ögon. Det var
kanske solen som blekt ur hans färger; åtminstone hade
hans ansikte spår av en gammal våldsam solbränna,
som för länge sedan hade tunnats ut till gult. Medan
hans ögon flyttades från de utställda föremålen och
riktades mot mina, lade jag märke till ett egendomligt
uttryck i dem, som om han förgäves sökte påminna
sig någon ytterst viktig omständighet.
»Vad är det att anmärka på den där guldklimpen?»
frågade jag.
Det frånvarande, inåtvända uttrycket försvann ur
hans ögon, då han brummade:
»Storleken, vet jag.»
»Ja, den förefaller stor», medgav jag. »Men deri
är alldeles säkert autentisk. Den australiska
regeringen skulle knappast våga .. .»
»Stor!» avbröt han med en fnysning och en
försmädlig min.
»Den största som man någonsin träffat på»,
började jag.
»Någonsin träffat på!» Hans dimmiga ögon glödde
hett då lian fortfor: »Tror ni att varenda guldklimp
som påträffats stå omtalade i tidningar och
uppslagsböcker?»
»Nåja», svarade jag betänksamt, »om det finns en
som inte står omtalad där, vet jag inte hur vi ska
få höra talas om den. Om en verkligt stor klimp eller
klimpfinnare hellre vill rodna osedd . . .»
»Så var det inte», inföll han hastigt. »Jag såg den
med mina egna ögon, och för resten är jag alldeles
för barkad för att rodna. Jag är järnvägsman, och
4i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
