- Project Runeberg -  Den röde guden /
49

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Du hade aldrig behövt stanna i det där farliga
landet», for hans hustru ut.

»Seså, Sarah», sade han i bedjande ton, »jag
arbetade ju för dig.» Och till mig sade han som
förklaring: »Risken var stor, men det var avlöningen
också. I några månader förtjänade jag ända till fem
hundra i guld. Och Sarah satt i Nebraska och väntade
på mig .. .»

»Och vi hade varit förlovade i två år», beklagade
hon sig för Juveltornet.

»— tack vare strejken och att jag kommit på svarta
listan och fått tyfus nere i Australien, o. s. v.»,
fortfor han. »Och jag hade tur på den där järnvägen.
Jag såg kamrater, nyss komna från Staterna, köla
av, några inte en vecka efter sin ankomst. Om inte
sjukdomarna och järnvägen gjorde kål på dem, så
gjorde mexikanarna det. Men mitt öde ville det inte
så, inte ens då jag körde mitt lok ner på bottnen
av ett fyrtio fots hål som uppkommit genom
översvämning. Jag förlorade min eldare, och konduktören
och inspektören över rullande materialet (som råkade
vara på väg ner till Duran för att möta sin fästmö)
fingo sina huvuden avskurna av smörjburkarna och
uppsatta på stakar. Men jag låg tyst som en liten
råtta under ett par fot tenderkol, och de trodde att
jag givit mig av till de sälla jaktmarkerna — jag låg
där en dag och en natt, tills det blev lite lugnare.
Ja, jag hade tur. Det värsta som hände mig var
att jag förkylde mig en gång, och en annan gång
fick jag en karbunkel. Men de andra grabbarna!
De dog som flugor, antingen av gula febern,
lunginflammation eller genom smörjburkarna och järnvägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free