Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte ett dugg rädd med utbredda armar för att hejda
maskinen. Hon var insvept i något tunt, som inte
var tyg utan panterskinn, mjukt och spräckligt och
silkeslent. Det var allt vad hon hade på sig ...»
»Den slinkan!» flåsade mrs Jones.
Men mr Jones fortsatte och låtsade ej att han hört
avbrottet.
»Satans terräng att bromsa loket på», sade jag till
Seth, medan jag klättrade ner, rätta vägen. Jag gick
förbi vår maskin och fram till flickan, och kan ni
tänka er, hon blundade. Hon darrade så häftigt att
man kunde se det i månskenet. Och barfotad var
hon också.
»Vad står på?» sade jag, just inte så vänligt. Hon
fyckte till, tycktes vakna ur sin dvala och slog upp
ögonen. A, de va’ stora och svarta och vackra. Tro
mig, hon var en riktig skönhet. . .»
»Den slinkan!» Den väsningen skrämde bort de
båda sothönorna ett långt stycke. Men Jones hade
blivit säker och blinkade inte ens.
»Varför hejdar du lokomotivet?» frågade jag på
spanska. Intet svar. Hon stirrade först på mig och
sedan på den frustande maskinen och så brast hon i
gråt, vilket är något ovanligt för en indianska, det
måste ni medge.
»Om du försöker tjuvåka», slängde jag till henne
på mexikospanska (som lär vara lite olik vanlig
spanska), »så smörjer du bara ner dig på kofångaren och
lanternan, och för resten måste min eldare köra bort
dig.»
»Min mexikospanska var inte mycket att skryta med,
men jag såg att hon begrep, fastän hon bara skakade
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
