Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på huvudet och inte ville säga något. Men herre
du store, vad hon var vacker. . .»
Jag tittade rädd på mrs Jones, som måste ha märkt
det, ty hon mumlade: »Om hon inte hade varit det,
tror ni då att han hade tagit henne till sig och bott
tillsammans med henne ?»
»Var tyst nu, Sarah», protesterade han. »Det där
är inte rätt. För resten skall jag själv tala om det. —
Se’n ropade Seth till mig: ’Ska vi stanna här hela
natten ?’»
»Kom an», sa’ jag till flickan, »klättra upp bara.
Men nästa gång du vill åka ska du inte hejda ett lok
mellan stationerna.» Hon följde med, men då jag
kom till fotsteget och vände mig om för att lyfta
upp henne var hon borta. Jag gick framåt banan
igen. Inte en skymt av henne. Överallt var det
bara berg, ;och spåret jag såg framför mig, väl en
hundra meter, var öde och tomt. Men så fick jag se
henne där hon satt och hakade sig fast vid kofångaren,
och det var nära gjort att jag hade stött till henne
med foten. Om vi hade satt loket i gång skulle vi ha
kört över henne om en sekund. Alltihop var så
fånigt, jag kunde aldrig begripa vad meningen var.
Kanske det var ett självmordsförsök. Jag grep henne
om handleden och ryckte upp henne, allt utom
lätthändt. Och då blev hon spak. Kvinnorna
förståt-när en karl menar allvar.»
Min blick gled från denne Goliath till hans lilla
hustru med fågelögonen, och jag undrade om han
någonsin försökt mena allvar med henne.
»Först bråkade Seth, men jag lyfte upp henne i
kuren och lät henne sitta bredvid mig. . .»
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
