- Project Runeberg -  Den röde guden /
58

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men inte vill dö. Sedan tittade hon och gubben på
varandra i en minut som föreföll lång som ett helt
liv. Paloma var den första som sade något, på hans
språk, för han svarade henne. Men herre min
skapare, nog måtte han ha varit en hög och mäktig
person! Palomas gamla knän skakade, och hon hakade
sig fast vid honom som en hund. Och allt detta i mitt
eget hus! Jag skulle ha tagit honom om nacken och
kastat ut honom, om han inte hade varit så gammal.

»Jag undrar, om vad han sa’ till Vahna var lika
förskräckligt som hans min! Han rent av spottade ut
orden på henne. Men Paloma fortfor att gnälla och
ställa sig in, och så sa’ hon något som slog an på
honom, för hans ansikte sken upp. Han nedlät sig att se
på mig en gång till och så slungade han en fråga
till Vahna. Hon hängde med huvudet och såg dum
ut och rodnade och se’n svarade hon med ett enda
ord och en skakning på huvudet. Och därmed gjorde
han helt enkelt helt om och gav sig av. Jag gissar
att hon sa’ »nej».

»Sedan rodnade Vahna alltid då hon såg mig. Så
höll hon sig ute i köket en tid. Men till sist började
hon hålla till inne i det stora rummet igen. Hon
var ännu väldigt blyg, men hon följde mig alltjämt med
sina stora ögon . ..»

»Den slinkan!» hörde jag tydligt. Men Julian Jones
och jag voro nu tämligen vana vid det.

»Jag nekar inte för att jag själv höll på att bli
lite intresserad — men inte på clet viset som Sarah
ideligen låter höra att hon tar det. Det var den där
tvåskålpundsklimpen som lekte mig i hågen. Om
Vahna talade om för mig var den kom ifrån, kunde

58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free