- Project Runeberg -  Den röde guden /
64

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fingerspetsar genom sitt tjocka, sandgula hår, tills
de träffade på en fördjupning. Den var minst tre
tum lång och skar in sig i själva huvudskålen.

»Då jag kom till sans, låg Vakna utsträckt uppe
på stenblocket, och gubben stod där och tjattrade
någonting i högtidlig ton som om det varit en religiös
ritual. I handen hade han en flintkniv — ni vet,
en tunn, vass flisa av något slags obsidian, så’nt där
som de göra pilspetsar av. Jag kunde inte röra en
hand, för de höllo mig fast, och för resten var jag för
matt. Och — ja, den där flintkniven blev hennes bane,
och mig gjorde de inte ens den äran att döda där uppe
på toppen av deras heliga berg. De vräkte ner mig
därifrån som ett kadaver.

»Och gamarna fingo inte heller tag i mig. Jag tycker
mig ännu se månen skina på alla de där snötopparna,
då jag ramlade. Det var fem hundra fot jag hade
att färdas genom luften, men jag slapp ifrån med
mindre. Jag hamnade i en stor snödriva i en klyfta.
Och då jag vaknade (flera timmar därefter, för det var
stora ljusa dagen då jag nästa gång såg solen) låg
jag i en riktig snökällare eller tunnel förorsakad av
vattnet från den smältande snön, som rann genom
klyftan. Ett klipputsprång sköt nämligen ut precis
över stället där jag hade hamnat. Om jag kommit
flygande ett aldrig så litet stycke längre åt någondera
sidan, skulle jag visst ha hållit på att rulla än i denna
stund. Det var rent av ett underverk, det var just
vad det var.

»Men jag fick plikta för det. Det gick mer än
två år innan jag förstod vad som hade händt. Allt
vad jag visste var att jag var Julian Jones och hade

64

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free