- Project Runeberg -  Den röde guden /
102

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som Argo på antikens tid . . .»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig vacklande upp mot ljuset, raglade som en drucken
på sina av skörbjugg försvagade ben, skälvande av
nervositet och köld, gned sig med darrande fingrar
i sina dimmiga ögon och stirrade på den omgivande
verkligheten, som så svindlande plötsligt hade
kommit tillbaka till honom. Han ruskade upp sig och
förstod att han länge, han visste ej hur länge, hade
legat i Dödens armar. Han spottade i bestämd avsikt,
hörde spotten fräsa i luften och drog den slutsatsen
att det måste vara många grader kallt, mycket mer än
sextio grader under noll. Den dagen visade verkligen
sprittermometern i Fort Yukon sjuttiofem grader
under noll, vilket, eftersom fryspunkten är trettio grader
över noll, var det samma som hundrasju grader kallt.

Tarwaters hjärna började klarna småningom och
började arbeta. Här i den stora ödsligheten bodde
döden. Hit hade två sårade älgar släpat sig. Då
den starka kölden gjort himlen klar, hade han orienterat
sig, och han visste att båda de sårade älgarna kommit
österifrån. Alltså fanns det människor österut — vita
eller indianer, det visste han icke, men i alla
händelser människor som kanske skulle kunna bistå honom
i hans nöd och hjälpa till att bogsera honom fram till
verkligheten över mörkrets hav.

Han rörde sig långsamt, men han rörde sig i alla
fall, rustade ut sig med bössa, ammunition,
tändstickor och tjugu skålpund älgkött. Sedan vände han,
som en föryngrad argonaut, fastän styv och vacklande
på båda benen, den farliga västern ryggen och linkade
mot den livgivande soluppgången . . .

Många dagar därefter — hur många dagar fick han
aldrig veta — kom han, drömmande och skådande

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free