- Project Runeberg -  Den röde guden /
107

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som Argo på antikens tid . . .»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej tack», förklarade Tarwater med eftertryck.
»Det finns alltid stolpar att gräva grop åt och ved att
hugga, och klimatet är härligt. . .»

Tarwater kom hem som en riktig förlorad farfar,
för vars skull man slaktade den gödda kalven. Men
först, innan han satte sig till bords, måste han gå ut
och se sig omkring. Och söner och döttrar och
svärsöner och svärdöttrar måste nödvändigt gå med
honom och med överdriven ödmjukhet äta ur den
knotiga gamla hand som hade en halv miljon att dela ut.
Han gick i teten, och ingen åsikt han illparigt uttalade,
om än aldrig så barock eller omöjlig, kunde någonsin
framkalla några motsägelser från hans följe. Då han
stannade vid det förfallna vattenuppfodringsverket som
han byggt av osågat timmer, lyste hans ansikte upp
och han såg ut över Tarwaterdalen och uppåt
Tar-waterbergets avlägsna höjder — allt detta var nu hans
igen.

Han kom på en tanke som föranledde honom att
vända bort ansiktet och snyta sig för att dölja glittret
i sina ögon. Ännu uppvaktad av hela familjen gick
han vidare till den förfallna ladan. Han tog upp
en gammal murken vagnssvängel från marken.

»William», sade han, »kommer du ihåg det lilla
samtalet vi hade strax innan jag gav mig av till
Klondyke? Ja, visst kommer du ihåg det, William. Du
sa’ till mig att jag var tokig. Och jag sa’ att min
fat-skulle ha pryglat hund ur mig med en vagnssvängel,
om jag hade talat till honom på det sättet.»

»Å, det var bara skämt», lirkade William.

William var en gråsprängd inan på fyrtiofem år,
och hans hustru och hans fullväxta son stodo med i

107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free