- Project Runeberg -  Den röde guden /
110

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han håller till godo med att äta ur skultunnan.
Han såg verkligen hemsk ut. Han kunde väl vara
sextio år gammal, men han kunde också vara nittio.
En lumpsamlare skulle ha försmått hans kläder. Ett
upplöst bylte bredvid honom visade sig bestå av en
trasig överrock och innehålla en tom och röksvärtad
tomatburk, en tom och bucklig bleckburk som det
varit kondenserad mjölk i, några hundbröd, somliga
insvepta i omslagspapper och tydligen tiggda i någon
butik, en morot som blivit överkörd av ett vagnshjul
på landsvägen, tre gröngula och halvruttna potatisar
och ett wienerbröd som någon bitit en bit ur och
som plockats upp ur rännstenen, det syntes tydligt
av den smutsskorpa varmed det var betäckt.

I hans ansikte frodades vildt ett yvigt sammetsgrått
skägg som inte klippts på åratal. Det skulle ha varit
vitt, men det var sommar nu, och det hade ej varit
ute i regnet på någon tid. Vad som var synligt av
ansiktet såg ut som om det någon gång varit i delo
med en handgranat. Näsan var i sitt sönderslagna
men nu läkta tillstånd vanställd på så många sätt
att den saknade rygg, hade en näsborre, liten som
en ärta, som öppnade sig nedåt, medan den andra,
stor som ett sparvägg, strävade mot skyn. Det ena
normalt stora, men töckniga och glanslösa ögat var
utsprängt så att det tycktes vilja ramla ur huvudet
och grät alltjämt kopiöst liksom av
ålderdomssvaghet. Det andra ögat, knappt större än en ekorres och
lika skrämmande klart, satt på snedden inpassat i
det hårbevuxna ärret efter ett ögonbryn som kluvits
intill benet. Och han hade bara en arm.

Men livad var han. Hans ansikte uttryckte en still-

I 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free