- Project Runeberg -  Den röde guden /
111

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sam sinnlig njutning, då han slött kliade sina
revben med den ena handen. Han grabbade i sina
matbitar, tvekade, drog sedan upp en halvliterbutelj ur
rockens inficka. Buteljen var full av en färglös vätska,
vars åsyn kom hans lilla öga att lysa ännu klarare
och satte fart i hans rörelser. Han tog tomatburken,
reste sig, gick den korta vägen ner till floden och
kom tillbaka med burken fylld med grumligt
åvat-ten. I mjölkburken blandade han en del vatten med
två delar vätska ur buteljen. Detta färglösa fluidium
var sprit som köpes i färghandeln och går bland
luffarna under namnet »alki».

Långsamma steg, som kommo utför
järnvägsbanken, störde honom just som han skulle till att dricka.
Han ställde försiktigt bleckburken på marken mellan
sina ben, lade hatten över den och väntade oroligt
på vad som förestod.

Ur mörkret dök en karl fram, lika smutsig och
trasig som han. Den nykomne, som kunde vara femtio
år eller också sextio, var löjligt tjock. Han pöste
ut överallt. Han bestod av idel svulster. Hans
klumpiga näsa hade storlek och form som en rova. Hans
ögonlock voro kupiga, hans ögon likaså. På många
ställen hade fettmassorna sprängt sömmarna på hans
kläder. Hans vådor räckte ner till fötterna, ty de
brustna resårerna på hans kängor pöste av hans
fetma. Han hade bara en arm, och från dess axel
hängde ett litet trasigt bylte betäckt med intorkad
smuts från det sista ställe där han hade haft sitt
nattläger. Han närmade sig försiktigt, övertygade sig om
att karlen där borta vid elden var ofarlig och kom
sedan fram.

111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free