Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaha, tack så mycket», mumlade Skäggis vresigt.
»Den enes nasus är så god som den andres, tycker
jag. Men alla ska då hacka på mig. Jag behöver
paraply då det regnar, för att inte drunkna, o. s. v.»
»Jag är inte van vid sällskap och tycker inte om
det», brummade Hummelstören. »Så att om ni vill
skubba, så för ali del stanna inte kvar för min skull.»
Han fiskade ur fickan upp en cigarrstump, tydligen
hittad i rännstenen, och ämnade stoppa den i
munnen som tuggbuss. Sedan åtrade han sig, blängde
ilsket på de andra och rullade upp sitt bylte. Och där
stod han med en halvliter alki i handen.
»Nåja», sade han vresigt», jag får väl lov att bjuda
er på en nubbe, edra ynkryggar, fast jag inte har
mer än som behövs för att petrificera mig själv
invärtes .. .»
Det gled som en solglimt över hans vittrade
ansikte då han såg de andra stolt lyfta på hattarna
och blotta sina egna förråd.
»Här ä’ lite bondvatten att blanda upp med», sade
Skäggis och räckte fram sin tomatburk med åvatten.
»Det går en kreaturshjord strax ovanför», fortfor han
i urskuldande ton, »men det lär inte vara så . . .»
»Hm», avbröt Hummelstören och blandade till, »jag
har druckit värre saker än oxchampagne i mina dar . ..»
Då allt var färdigt och de tre enarmade höllo var
sin bleckburk med alki i handen, blevo dessa tre
trasbylten, som förr hade varit människor, litet generade,
som om de blygts över att blotta sina simpla vanor.
Skäggis var den förste som morskade sig.
»Jag har varit med om gentilare kalas än det här»,
skröt han.
I 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
