Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom an och tala om det där för oss», bad Skäggis.
»Klockan är bara barnet, och varför skulle vi inte liva
upp våra minnen från den tiden då vi va’ kungar?»
Tjockis var icke ohågad, han klarade strupen till
berättelsen och funderade litet hur han skulle börja.
»Det är nog en känd sak att jag är av god familj.
Percival Delaney, låt oss säga, ja, låt oss säga Percival
Delaney, var inte okänd i Oxford på sin tid — inte
för sin lärdom, det medger jag, men de glada laxarna
från den tiden skulle nog komma ihåg honom, om
de levde än .. .»
»Min familj kom över med Vilhelm Erövraren»,
avbröt Skäggis och räckte Tjockis handen som ett
insegel på presentationen.
»Hur var namnet?» frågade Tjockis. »Det
uppfattade jag inte riktigt.»
»Delarouse, Chauncey Delarouse. Det namnet
duger lika bra som något annat.»
Bägge kompletterade handtryckningen och tittade
på Hummelstören.
»Medan vi ä’ i farten.. .» antydde Tjockis.
»Bruce Cadogan Cavendish», brummade
Hummelstören vresigt. »Gå på du, Percival, med dina
prinsessor och kungar.»
»Ja, jag var en stilig pojke», sade Percival, »se’n
jag slutade kasta smörgås hemma och gav mig ut i
världen. Och jag såg ganska bra ut, innan jag
förlorade min fason — polo, steeplechase, boxning,
brottning, simning. Jag tog medaljer för höjdhopp i
Australien, och jag hade en hel hop simrekord från en
kvarts mile till längre distanser. Kvinnorna vände sig
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
