- Project Runeberg -  Den röde guden /
122

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ner, sida vid sida, ner i det härliga djupet av svalka
och färg, och hon såg på mig medan vi summo, och
hennes ögon stegrade mitt vansinne ännu mera. Till
sistj långt nere på djupet, förlorade jag besinningen
och ville slå armarna om henne. Hon gled ifrån mig
som en riktig sjöjungfru, och jag såg skrattet i
hennes ansikte då hon flydde. Hon sänkte sig djupare,
och jag visste att jag hade henne i mitt våld, ty jag
var mellan henne och ytan; men i korallsanden på
bottnen rörde hon om med sin käpp så att vattnet
grumlades. Det är det gamla knepet för att undgå
en haj. Och det använde hon mot mig, hon rörde
upp dyn så att jag inte kunde se henne. Och då
jag kom upp, var hon där före mig; hon höll på
att klättra upp i kanoten,, och hon skrattade.

»Jag var nära att inte ge mig. Men hon var inte
prinsessa för intet. Hon lade sin hand på min arm
och tvingade mig att höra på. Vi skulle leka en lek,
sade hon, tävla om vem som kunde fånga de flesta
bläckfiskarna, de största och de minsta. Eftersom det
var kyssar vi satte upp som pris, kan ni väl tänka
er att jag genast dök ner med hjärtat i eld och lågor.

»Jag fick inga bläckfiskar. Aldrig i mitt liv har
jag sedan dykt efter bläckfiskar. Vi voro kanske
nere på fem famnars djup och undersökte
korallrevets vägg för att upptäcka deras gömställen. Då
hände det. Jag hade träffat på en bläckfiskhåla, som
jag trodde, och funnit den tom; då fick jag en aning
eller en känsla av att något fientligt var i närheten.
Jag vände mig om. Där var det bredvid mig, och
det var ingen vanlig fiskhaj. Den var drygt tolv fot
lång, med de där karaktäristiska glimmande kattögo-

122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free