- Project Runeberg -  Den röde guden /
123

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen som drunknande stjärnor, och nu visste jag att
det var en tigerhaj.

»Inte tio fot till höger om mig höll prinsessan på
att undersöka en korallklyfta med sin käpp, och
tigerhajen styrde kurs rätt på henne. I en enda blixt
koncentrerade sig alla mina tankar till en enda.
Mandråparen måste hindras från att nå henne, och vad
var jag annat än en vansinnig älskare som gladeligen
skulle kämpa och dö eller rättare sagt kämpa och
leva för sin älskade? Kom ihåg att hon var den
underbaraste av alla kvinnor, och att jag stod i eld och
lågor.

»Fullt medveten om det farliga i mitt tilltag drev
jag till hajens sida med den spetsigaste ändan av
min käpp, ungefär som man hejdar en förbigående
bekant genom att knuffa honom i sidan. Och då
vände mandråparen sig mot mig. Ni känner till
Söderhavet och vet att tigerhajen liksom slagbjörnen i Alaska
aldrig tar till flykten. Striden började nu på flera
famnars djup — om det kan kallas en strid, där
utsikterna voro så ojämnt fördelade.

»Prinsessan,, som inte märkt någonting, fångade sin
bläckfisk och dök upp till ytan. Odjuret angrep mig,
Jag höll honom ifrån mig med bägge mina händer
på hans nos, ovanför hans tusentandade gapande mun,
och han trängde mig in mot den vassa korallen. Jag
har ärr än i dag. Så snart jag försökte dyka upp
anföll han mig, och jag kunde ju inte stanna där
nere i evighet utan luft. Då han anföll mig sköt jag
honom ifrån mig med händerna mot hans nos. Och
jag skulle ha kommit undan oskadd, om jag inte blivit
av med min högra hand. Armen var inkörd i hans

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free