- Project Runeberg -  Den röde guden /
135

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

månader i det där klimatet, och jag hann nätt och
jämnt få kvarnen i ordning till målningen.
Naturligtvis mognade inte alltsammans på en gång, men
jag hade planterat med sådan beräkning att jag
kunde mala i nio månader i sträck, medan mera rör
planterades och rotskotten växte ut.

»jag hade mina svårigheter de första dagarna. Var
det inte ett fel med kvarnen, så var det ett annat.
Den fjärde dagen måste Ferguson, min maskinist,
knoga i flera timmar för att avhjälpa sitt eget trassel.
Jag hade mycket bråk med reservoaren. Sedan jag
låtit negrerna (som matat maskinen med sockerrör)
smeta kalklösning på valsarna för att allt skulle gå
smort, skickade jag ut dem till arbetarna som mejade
sockerrör. Så att jag var alldeles ensam då Ferguson
satte kvarnen i gång och jag upptäckte vad det var
för fel med valsarna ... och i det samma kom Motomoe.

»Där stod lian klädd i Norfolkjacka,
svinskinnda-masker och alla andra finesser som han kunnat leta
upp, och gjorde hånfulla grimaser åt mig, som var
smutsig och flottig ända upp till ögonbrynen och såg
ut som en rallare. Och nu då valsarna voro vita
av kalklösningen hade jag nyss upptäckt vad det var
för fel. Valsarna va’ inte i ordning. Den ena sidan
krossade sockerrören mycket bra, men den andra sidan
var för glapp. Jag stack in mina fingrar där. De stora
vassa kuggarna på valsarna rörde inte vid mina
fingrar. Men plötsligt gjorde de det ändå. Det var som
om tio tusen djävlar ryckt in mina fingertoppar och
malt dem till mos — jaha, till mos. Och jag flög i
väg som ett sockerrör. Ingen möjlighet att hejda mig.
Tio tusen hästar kunde inte ha hållit mig fast. Det

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:45:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rodeguden/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free