Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda makarnes samlif blef olyckligare för
hvart år som gick; kylan öfvergick till fiendskap,
och fast mannen så småningom sökte ersättning
utomhus för hvad ban förlorat inomhus, satt bitter-
heten alltid kvar som en tagg, eggande till tusen
förstulna små hänsynslösheter, bvilka besvarades
med ett iskallt förakt.
I detta hem växte barnet upp.
Max liknade icke någon af sina föräldrar; han
var liten, spenslig och blek med bruna ögon och
eldrödt hår. Näsan hade något af den rosenberg-
ska slägttypens djerfva böjning, men munnen var
alltför stor och ansigtet i det hela taget fult.
Gossen visste det mycket väl och det pinade
honom; instinktlikt satte han det i förbindelse
med faderns stränghet och moderns köld. Han
kände sig som en bortbyting i detta hem och han
skydde det.
Hans uppfostran försiggick mest utomhus, bland
lekkamraterna och i skolan.
Under alla uppväxtåren förföljdes han af en in-
billning, stundtals så liflig, att den öfvergick till
visshet : han var en förtrollad prins, som af en ond
genius blifvit kastad in som barn i en familj, dit
han icke hörde; men eu dag skulle förtrollningen
lösas, den röda hammen skulle falla af, hans fader
skulle träda fram, öppna sina armar, sägande: »Nu
hafver jag funnit dig min son! Kom till mig och
dela min glans».
Hau anförtrodde denna hemlighet åt sin bäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
