Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var fåordig ocb förstämd; han satt och
grämde sig öfver Ellen. Det kändes så bittert i
alla fall, fast han egentligen hade varit förberedd
på, att de skulle vara främmande för hvarandra.
Älinej, han hade nog gladt sig ät att träffa
henne ändå, den lilla lifliga tösen i gröna kläd-
ningen, kajan, som han brukat kalla henne derför
att hennes ögon voro så grå. Men hon var för-
ändrad, mer än han egentligen hade trott. Ansigts-
uttrycket var stelt och hennes figur hade förlorat
det fina och spensliga, som för honom utgjort tolf-
åringens förnämsta behag. Den der fylligheten,
som kommit i stället, tilltalade icke hans skön-
hetssinne.
Han tog sitt rum i besittning, packade upp och
inrättade .’-ig så bekvämt som möjligt. Så gick
han ner i stallen, fick sig en häst och red ut.
Vid middagen tycktes han ha återvunnit sitt
goda lynne; han sprakade ogeneradt med farbro-
dern och fröken Johnsson, men till Ellen hänvände
han icke ett ord. När måltiden var slut hemtade
han cigaretter från sitt rum och slog sig ner i träd-
gården ined en bok.
Ellen hade börjat fundera på att sluta fred.
Hon gjorde ett par mycket tydliga försoningsin-
viter, men nu var det hans tur att sätta sig på
sina höge hästar. Detta eggade henne. Hon pinades
af bans ovänlighet, hon visste att hon uppfört sig
illa emot honom och kände det som en skyldighet
att räcka handen till försoning. Det gällde blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
