Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H;ui målade Dybböldagens röda solnedgång, oeh
mot dess färgrika bakgrund framstodo de fallnes
bleka ansigten utan något af den moderna målar-
konstens realism, utan spår af dödens vidrighet,
blott med dess djupa högtidliga allvar.
Öfver valplatsen sänkte sig den nordiska som-
marnatten, förskönande, försonande. Vid horisonten,
mot den ännu ljusa himmelen, såg man som svarta
punkter fiendehären draga bort.
Han skildrade den 8:de Juni, sorgegudstjensten
i Sönderborg . . . derinue i den lilla kyrkan stodo
kistorna sida vid sida, flertalet redan med tillskruf-
vade lock. Blott ett enda ansigte var ännu obe-
täckt — Erik Leijonhufvuds. Den stupade svenske
officern lag der, lugnt och modigt med det stelnade
dödsleendet, som om han endast hvilat ut efter stri-
den och snart kunde vakna, lika ung, lika kraftig,
lika villig att ofira sitt lif.
Det kom en främling in genom kyrkoporteu,
gick med blottadt hufvud och dröjande steg hän
till katafalken och stod der länge stirrande ned
öfver den dödes drag; derpå böjde hau sig ner och
kysste hans panna; och när han reste sig föll en
blomma ner öfver hjeltens bröst, der den blef lig-
gande som en droppe högrödt blod . . .
. . . den okände brast i gråt och gick långsamt
O O O
bort — här störtade tårarne utför majorens egne
kinder. Hau uämde aldrig den främlingens namn,
men åhörarue visste ändå hvem han var.–
Ibland var det också minnena från Stockholms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
