Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en välgörande känsla at’ frihet, allt dock ännu stänk-
vis lörbittradt af återkommande ryck af smärta.
Max var blek om morgonen, men föreföll lugn.
»Farväl och tack för i sommar», sade lian likgiltigt
i det lian räckte Ellen sin kand. Derpå lyfte han
Maria upp i siua armar ocli kysste henne, omfam-
nade majoren ännu en gång och satte sig upp i
vagnen, som rullade af.
Ellen stod ensam kvar på trappan och såg den
försvinna vid krökningen af alléen. Och hon hade
äter samma förnimmelse: af ändlös tryckande tom-
het, med en underklang af lättnad och frihet.
»Här är bref till dig från Max», sade majoren,
dä Ellen ett par dagar derefter trädde in i matsalen.
Hon kände hur flammande röd hon blef, men hon
mottog det lilla förseglade konvolutet och lade det
likgiltigt vid sidan 0111 sig på bordet.
Efter middagen skyndade hon sig upp pä sitt
rum, riglade dörren och bröt det med darrande
händer.
Kära Ellen.
Förlåt mig om jag plågar dig änuu en gång,
men jag kan icke skiljas ifrån dig såder.
Jag bar mig dumt åt, jag blef häftig och jag
förgick mig. Jag vet icke, hvad jag sade, men om
det sårat dig, så tänk på, att det var det smärt-
sammaste ögonblicket i mitt lif. Lat det vara glömdt,
och låt mig säga dig ännu en gäng, hur gränslöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
