Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stendoinens heliga sanningar. Allt starkare ock
starkare ljöd koren af de moraliskt sjunkne guds-
bespottarne, det grep omkring sig, förgiftande ung-
domens religiösa och sedliga begrepp. Dessa förakt-
fulla otrons agitatorer aktade icke för rof att drifva
sin skändliga propaganda vid sjelfva härden för
kristendomens civilisation, vid universiteten. Med
sorg och blygsel hade man nyligen varit vittne till,
att den förpestade tidsandan vunuit insteg vid det
uppsvenska systeruniversitetet. Han bad sin Gud,
att förderfvelsen aldrig skulle få insteg bland den
ungdom, hvars lärare han varit. Och nu, i afskedets
stund, ville han höja ett sista varningens ord. Matte
den fräcka gudsförnekelsen aldrig fläcka Regia
Universitas Carolina, mätte den förpestade tidsandan
aldrig tränga in under Lundagårdens kronor, matte
aldrig i de lärosalar, han älskade, aldrig öfver trö-
skeln till det nyss invigda universitetshusets aula,
der inskriptionen /ir^dtv uuovaov — intet orent här-
in! — prålade, träda en af de moraliskt sjunkne
religionens och moralens hädare och hånare, hvilka
icke kunna karaktäriseras annorlunda än som vrak
på lif vet s strand!
Här slutade biskopen och steg ned från talare-
stolen. Han hade eldat upp sig till en värme, som
ryckte publiken med, och det utbröt en skallande
applådsalfva.
Max hade under föredragets gång kommit att
se sig omkring bland åhörarne, och lagt märke till
ett blekt och nervöst ansigte, som han aldrig sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
