Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indignationen vände sig allmänt emot den siste
o “
talaren. Han förolämpar hedersgästen! Det var en
skandal! Ned! Ut med honom! — Och den hand-
faste seniorn hade hunnit fram till talarestolen, fattat
talaren i kragen och vräkt honom ner.
Biskopen hade dragit sig tillbaka, eskorterad af
kurator och afdelningens äldste. Han var för stolt
att byta ord med ett moraliskt sjunket subjekt som
Krischan.
Men sedan hedersgästen aflägsnat sig, bröt den
hela aftonen tillbakahållna vildlieten fram, och
Krischan blef dess första offer. Han ville smyga
sig bort, men uppfångades, omringades af öfver-
lägset vänliga afdelningskamrater, äldre och yngre,
som alla ville dricka brorskål. »Hva? Dricker du
inte punsch? Nä, tack i alla fall. Du sjöng ut,
gamle slusk!» — »Hi>’s! hiss!» proponerade en, ocli
i samma nu lyftes Krischan af tio par armar upp
och bars i triumf kring salen.
Max stod i ett hörn och såg på. Han hade sett
samma skådespel förut, Tegnérsdagen, den 4:de
Oktober, de nyblifne studenternas helsuiugsdag, då
den lille dansken, skandinavismens siste Mohikan,
efter att ha hållit sitt tal, hyllats på samma
sätt. Också i den hyllningen hade han sett lysa
fram en skeptisk, ideallös ungdoms öfverlägsen-
het gent emot en man, som talat hänförda ord om
höga, murkna ideal. Men den lille dansken hade
icke märkt hånet; med ett lycksaligt leende lät
han sig bära rundt, eldad af punschen och värmd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
