Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock misshandlad t i sjelfva hållningen, deu magra
halsen skyldes knappast af fjädrarne, som växte
tunnt ock sakuade glans.
Nu sken solen ut öfver Helgouabackens dam-
mar och stränderna skiftade i grönt; men nere i
den mörka gården syntes iugen förändring, icke
så mycket som ett grässtrå mellan stenläggningen.
Jo, högt uppe på ett af taken spelade en ljus-
reflex; ankungen lade sitt hufvud på sned och
blickade ditupp; Max såg reflexen återspeglad i det
runda ögat. Det varade blott en sekund; med ett
kärft snattrande fördjupade sig djuret åter i sin
rännsten.
Max vände sig om och fortsatte sin promenad
på golfvet, men bilden af den ruggiga fågeln satt
kvar: hufvudet på sned, liksom lyssnande och blicken
riktad uppåt, mot solreflexen och den blåa himme-
len. Det kom öfver Max en stämning af deu var-
maste medkänsla, en sentimental stämning, hvars
öfverväldigande karaktär berodde på den rent fysi-
ska kraftuedsättningen. Tår efter tår droppade ner
utför hans kinder.
Han pinades af en feberaktigt uppdrifven läng-
tan att få taga den stackars förvuxne ankungen
mellan sina händer, trycka den magra halsen in
till sitt bröst och stryka smekande öfver den rug-
giga fjäderhammen.
»Stackars djur!» upprepade han for sig sjelf
der han gick. »Stackars djur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
