Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blvgdes öfver att bpköfva arbeta för bröd. Arbetet
— kans lifsarbete! — hade alltid framstått för kans
inbillning som något fullkomligt ideellt, kvilket icke
kade ringaste beröring med lifvets uppekälle ock
nödtorft.
När kan ändtligen måste besluta sig för att
tömma den bittra kalken, skaffa sig brödarbete,
stöttes kan tillbaka. Novellsamlingen ock brytnin-
gen med hemmet hade komprometterat houom för
djupt; man kunde icke använda honom — ock med
all sin goda vilja, sin ömtåliga keder, sin arbets-
förmåga, sin begåfuing ock sina kunskaper skulle
lian fått dö af svält, om icke den gamle aristokraten
på Ckristinelund med varm kand försträckt den
unge samhällsomstörtaren allt livad han behöfde.
En afton i September kom Max gående nedåt
Norrmalmsgatan ock skulle just vika af öfver torget
då han hejdades af två ungdomar.
»Hör-du-du. Tjenis!»
»Hvart ska’ Rosen-prinsen ta vägen?»
Det var två kamrater från Upsala, ett par grön-
skande skott från den estetiska föreningen. Den
ene var lång, gänglig ock ofullgången, ett prakt-
exemplar af ett stockliolmsbarn, sedan sitt sextonde
år förtrogen med alla lönliga synder. Han kallades
Anjovisen derför, att det såg ut, som om det inte
fans ben i honom. Den andre var liten och spens-
lig, gjorde intryck af en nykläckt fågelunge ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
