Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lietsigt. »Ja men jag vill tala med dig. Jag vill
vara din far, förstår du. Och hör nu efter, hur han
talar till sin son.»
Max sökte förgäfves slå bort samtalsämnet; An-
sjovisen antog en myndig stämma och forsatte:
»Min käre Max. Du är min son, men jag kan
tyvärr inte neka till faktum — du är en idiot.»
»Det är ju din egen pappas fullt berättigade
straffpredikan till dig sjelf, som du repeterar, An-
sjovis lille!»
»Käft! Vänta ska’ du få höra. Alltså: du är
en idiot. Du gör dig lifvet surt. Du lefver som
en spartan. Inte dricker du ett oskyldigt glas vin,
när du råkar ett par hyggliga prissar, inte röker
du en god cigarr, fan vet om du äter dig mätt,
men dygdigt går du hem och lägger dig. Och så
går du omkring och njuter af att bära martyrkrona
som osedlighetsapostel — är du inte en idiot, hvaba?»
»Ja», instämde Moppe, »det der begriper jag
inte heller. Osedlighet — godt! Jag är med om
allt i den vägen. Men hvarför i guds namn iute
lefva som man lär?»
Max teg. Han ville icke inlåta sig på att disku-
tera detta ämne med ett par halfrusiga kamrater.
»Nå», sade Ansjovisen, »jag förstår godt hvad
det är du vill. Du är så förbannadt fin på det,
gu’bevars. Idealistfåne! Begär orimligheter af en
kvinna — vill ha både kropp och själ. Men du
får allt nöja dig med kroppen, min gubbe — själen
kommer du aldrig åt.» — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
