Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan 12 på natten vandrade Max ensam
hemåt, upphettad ock varm. Det kade icke behöfts
mer än den oskyldiga kopp kaffe, han druckit, för
att försätta kans blod i feber; det absolut nyktra
lefnadssätt, kan förde, kade gjort honom onaturligt
känslig för hvarje stimulerande inverkan. Hans
hufvud brände, och tankarne korsade hvarandra som
kornblixtar i hans hjerna.
Han pinades af Ansjovisens öfverlägsna ton, som
han ännu tyckte sig köra, smått hånfull och satirisk.
Det grämde honom, att han verkligen inlåtit sig
på att tala ett enda allvarligt ord med Ansjovisen.
Hemkommen klädde han af’sig, men kunde icke
falla i sömn. Hettan från kans kufvud spred sig
till hufvudkudden; så länge det fans en kylig fläck
tryckte han den girigt till sin kind, men till sist
var det som om hela kudden brann. Då måste han
upp, gick ett par hvarf i full negligé af och au på
golfvet tills kölden och den fysiska tröttheten tvang
honom i säng; men åter spred sig värmen från hans
hufvud, och hau fick icke en blund i sitt öga.
På morgonen vid sextiden steg han upp och
gick ut, tog sig en lång promenad och åt sedan
frukost.
När hau kom hem igen var han så trött, att
hau måste lägga sig ner på soffan; och en dvala
föll öfver honom. Det var icke sömn, ty när värd-
innan kom in med ett bref, som hon lade vid sidan
om honom på bordet, märkte kan det strax, men
var för trött att lyfta upp ögonlocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
