Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förgäfves sökt eröfra, vann lian härigenom med ett
enda slag — som statsrådet von Rosenbergs son.
Han var icke blind för detta causalförhållande;
han hade mött det ofta förr, och hvart han kom
i vensterns led grinade det hånande emot honom.
Hans personlighet var dem intet, hans namn allt.
Det var en röd klut, hvarmed de gerna ville vifta
inför statsrådets ögon. Den kluten var af förlägga-
o 0“
ren med full afsigt uthängd på titelbladet af den
samhällsomstörtande bok, som Max öfversatt; och i
det lilla rabulistbladets spalter viftade samma röda
klut med afgjord verkan.
Max hade egentligen icke stor smak för kome-
dien. För honom personligen var det en hederssak
att med sitt namn ansvara för hvad han skref. Men
detta personliga ansvar blef just fullständigt åsido-
satt, då man ville såra den gamle genom det, som
den unge skref.
Detta var icke det enda osympatiska drag, han
upptäckte hos sina radikala meningsfränder. Han
hade många tillfällen att se deras fel och svagheter,
och hans ungdomliga kritik var lika yrvaken, an-
tingen den riktades åt höger eller venster.
Han märkte också, att hvarken hans personlig-
het eller hans begåfning egentligen tilltalade demo-
kraterna; att de förblefvo lika kalla inför det fina-
ste och bästa i hans väsen, som inför det finaste
och bästa i det, han skref.
Han kom till verket med en hvitglödgad entu-
siasm, som de icke kunde använda. Till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
