Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han mottog buketten, ocli liau bemödade sig
fåfängt att dölja sin förvåning. Den unga flickan
såg det, ocli det gjorde henne synbart brydd.
Nu ringde det för tredje gång, och han måste
in i sin kupé. Hon följde honom. Det var på-
tagligt, att hon hade något, som hon ville säga, och
hon stred tappert för att öfvervinna sin blyghet.
»Jag tycker inte om alt — naturligtvis», kom
det till sist med en riktigt genomärlig blick ur ett
par grå ögon.
Det var något i tonfallet och blicken som trängde
rakt till hjärtat; den bleke mannens ansigte lyste
upp, det tungsinta uttrycket vek för ett annat, som
var ungt och gladt, — solsken öfver ett nordiskt .
höstlandskap.
»Tack!» sade han blott; och han böjde sitt
hufvud djupt, medan tåget långsamt började röra
sig framåt.
Han stod vid föusti’et och såg sig tilbaka, tils
sista skymten af den unga flickan försvann vid en
krökning af järnvägen; då satte han sig ner, lutade
sig tillbaka i soffhörnet och höll de friska blom-
morna upp mot sitt ausigte, där det ljusa uttrycket
ännu låg kvar.
»Jag tycker iute om alt — naturligtvis»–
o J o
han hörde ännu det ärliga tonfallet i hennes röst.
Hon hade känt sig tillbakastött af mångt och
mycket, men hon hade förstått, att uppsåtet var
ärligt och viljan god.
Den hårde, råe brottslingen förde buketten ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
