Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elektriska glödlamporna från Skeppsbron med ett
starkt blåbvitt månesken.
Slottet lag mörkt ocb dystert i fonden. Kon-
turerna af Söder tecknade sig mot bimmelen som
ett jättekummel, en fantastisk jätteboning med
Katarina kyrka till torn — — ocb derinne i jättens
salar var det fest, ty genom hundratals fönster
strömmade ljuset ut i natten — —
Max gick med händerna instuckna i öfverrocks-
fickorna och kragen uppslagen, en smula framåt-
lutad som vanligt och försjunken i tankar.
»Kandidat von Rosenberg!» hörde han plötsligt
en röst; en luden mössa gjorde en sväng i luften
och en liten individ dök upp vid hans sida.
»Go’afton!» sade den lille fryntligt i det han
gjorde ännu en helsande knyck med den ludna
mössan. »Kandidaten ute och går!»
»God afton!» svarade Max likgiltigt. Han var
icke upplagd för sällskap; men den lille gick om-
kring med ett fullt hjerta och hade hela aftonen
sökt ett offer att urladda sig på. Han var icke
den man, som släppte sitt rof.
Literatören Abraham Jakobson, signaturen »Falk-
öga», var en man af folket, och denna egenskap
framhöll han vid alla tillfällen med en fåfänga,
som skulle ha anstått en operettgrefve, när han
talte om sitt stamträd och sina anor.
»Jag hör till underklassen», var hans valspråk;
och hans fysionomi var ett underkla«spateut så godt
som något adelsbref.
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
