Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hurrande och gratulerande — en plåtslagare trampa
mej på foten, men jag bet ihop tänderna och gri-
nade vänligt åt busen, fast det gjorde fan så ondt.
Det var i alla fall en upplyftande känsla — tänka
sig, att det ändå fins så mycket frisinne i vårt gamla
murkna samhälle!»
»Ah», sade Max, »så pass mycket fins det väl
alltid!» — tonen var en smula spefull; den andres
entusiasm hade helt plötsligt kommit hans egen att
svalna.
Falköga såg upp, frågande.
»Så pass mycke?» I hans röst låg indignationen
på lur, och han utbad sig tydligen en förklaring.
Men Max hade ingen lust att pä allvar inlåta sig
i meningsutbyte. Han visste hvad resultatet skulle
O %J
bli. Hvad som för den ene var svart, var för den
andre hvitt, de talade andligen med olika tungo-
mål och kunde aldrig förstå hvarandra — Max
hade ingen lust att lägga sina känslostämningar
O O o <—)
fram att vägas af den andres dogmatiskt demokra-
tiska skeppundsvåg.
»Ja, så pass mycket», vidhöll han.
»Hur pass?» -— det var tydligt: Falköga var
nära att förlora tålamodet.
»Att det räcker för en plåtslagare till att trampa
er på foten!»
Falköga stannade, högg tag i sin följeslagares
arm, häftade blicken stinnt på honom och sade:
»Jag trodde, ta mig faen, att kandidaten en så’n-
här dag skulle hålla sig för god att säga sottiser!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
