Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
»Ali, jag är inte så noga med dagarne», sade
Max med orubbligt godt humör i det han fortsatte
att gå. »Det händer 111ig till och med om Sön-
dagarne ibland.»
»Söndagarne ja!» fnyste den lille föraktligt, der
han kom traskande efter. »Men jag vet det godt»,
fortfor han i ettrig ton, »ni är inte pålitlig, kan-
didat von Rosenberg! Ursäkta att jag säger det,
men ni är ingen god demokrat!»
»Om den saken ämnar jag inte disputera med
er, herr Jakobsson», sade Max kort.
Men nu hade förbittringen hos den lille nått
sin höjdpunkt.
»Min själ 0111 ni är det!» for han ut. »Jag
har nog märkt det, ska ni tro — det är något
högfärdigt hos er — ja — också i det ni skrifver
sticker det fram, fast det mesta, förstås, tar dom
bort i redaktionen. Ni är teoretiker, ni — ja, ni
är en aristokrat och en bildningsfilister, fast ni tar
munnen full —■ —»
»Godnatt, herr Jakobsson!» sade Max, lyfte på
hatten, vände helt om och gick mot staden.
Den lille hade stannat midt på Skeppsholinsbron.
»Ja, gå ni, högfärdige adelssnobb — min själ
om vi kan bruka er längre i demokratiens tjenst»,
ropade han som sista uttryck af sin förbittring,
hvarpå han försvann inåt Skeppsholmen.
Max promenerade hemåt. Han hade en känsla
som om han begått en orättvisa, men när han ville
söka klargöra för sig sjelf, hvari den bestod, vek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
