Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intrycket undan. Han hade icke varit upplagd för
det patetiska, det var hans enda brott; och det var
alldeles ofrivilligt.
Från första början då den lille låtit sin entu-
siasm brusa öfver, hade Max känt sin egen svalna;
och som genom en naturnödvändighet sjönk den
djupare och djupare, ju mer den andres steg. Det
kändes som skam att ha någon andlig gemensam-
het med Falköga; det var som att bli dragen ner
till andlig underklassnivå. Allt det, som för ho-
nom sjelf stod fint i stämning, mjukt i nyanser
och ömtåligt så att det knappt tålte att andas på,
blef i den andres mun rått och hårdt — det var som
att se en vacker dröm återgifven af plumpa händer;
det var som en profanation, det var hans unga
sinnes frihetslängtan förkroppsligad i en degfigur,
ett litet afgudabeläte med russinögon, att tillbedjas
af den okritiska hopen.
Han tänkte sig den frikände diktaren helsad,
hyllad af denna själlösa hop, af hvilken kanske icke
en egde en sjelfständig, sjelfförvärfvad åsigt. Han
såg dem hojta och ropa bravo och hurra, och han
såg på andra sidan de frodige, punschdrickaude lika
själlöst fördömande goddagspiltarne; det fans ett
obestridligt slägttycke mellan de två grupperna.
Råheten och dumheten var deras blodsband; Max
kände sig lika främmande för dem antingen de
stodo till höger eller venster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
