Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton i December, clå bon satt i en loge på
operan i sällskap med en familj af statsrådet och
grefvinnan von Rosenbergs intimaste umgänge, såg
hon honom stå nere i parkett; hon märkte, att han
fixerade henne geuom sin kikare, men han helsade
icke.
Hon frapperades af hans utseende. Hon hade
nog tänkt sig, att han skulle vara förändrad, men
för hennes föreställning hade han snarare framstått
som en långhårig, illa klädd rabulisttyp med tra-
siga stöflar, än som den distiugueräde unge man
med kalnande lijessa, hvilken stod dernere klädd i
en gentlemans drägt.
O O
M ax blickade förstulet upp mot logen, der hon
satt. Det bröt sig inom honom eu stämning af
bitterhet och afund. Han kunde icke dölja för sig
sjelf, att han längtade tillbaka till verlden deruppe;
der fans ytlighet och flärd och dumhet, men också
bildning och förfining, och förfiningen drog honom.
Han hade i alla fall sina rötter der, fast han af
egen fri vilja stigit ner till en annan verld, lika
full af ytlighet och dumhet, men utan någon för-
fining att täcka öfver den med.
Deruppe satt hon nu, midt i ytligheten och dum-
heten och förfiningen, från hvilken han var ute-
stängd, satt der med sin guldring kring venstra
handens fjerde finger, guldringen, evighetens sym-
bol, som smidt henne fast till verlden deruppe, der
han visste, att man ansåg honom för ett förfallet
subjekt, en skandalskrifvare, i rangskala långt un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
