Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der herrskapets egen betjent. Han kunde icke belsa
henne, ty brytningen med hemmet hade också va-
rit en brytning med dess umgängeskrets; och han
skulle icke vågat helsa henne, äfven om hon varit
ensam; han kunde ju icke veta, om hon dömde
honom lika fördomsfullt som de andre, om hon
skulle blygas för att ge honom annat än en omärk-
lig och kall böjning af hufvudet till svar. —
Han stod i trängseln utanför operahuset och
såg sina föräldrars equipage köra fram; hon steg
in, och det rullade af hemåt; och han kände sig
så ensam, så hemlös, så utstött och förbannad, der
han sjelf vandrade gatan fram i den ruskiga de-
cembernatten. Det hade kommit öfver honom en
förnimmelse af brännande törst, efter den kopp té
kring hvilken familjemedlemmarne samlades, sedan
dagens arbete var förbi, efter den varma och trygga
samvaron, som hans eget hem aldrig skänkt ho-
nom, men som så ofta glimtat lockande fram från
andra, dit han kommit som en tillfällig gäst förr
i tiden, innan han ännu bränt sina skepp. —
Det led mot julen. Dagarne voro korta, men
himlen frostig och klar så att det kändes riktigt
0 O
friskt att andas. Träden i Humlegården stodo med
ishvita grenar mot den solglittrande blåa vinter-
luften.
Ellen kom gående utför Sturegatan, då hon såg
Max på andra trottoaren; hon vek strax öfver ga-
tan och styrde rakt på honom, men han låtsade
icke 0111 det, utan ville gå förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
