Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick. Hans markerade drag antogo ett li-
dande uttryck.
»Om ni visste» — började hau sedan med svag
stämma, som om hans krafter icke räckte till att
tala högre — »om ni visste, herr von Rosenberg,
hvilket arbete, hvilket själsförtärande slit» — rösten
blef starkare i stigande crescendo — »hvilken ut-
hållighet, hvilken möda!» — det sista ordet ut-
slungades med full kraft och upprest hufvud —
»det fordras att vara ledare för ett företag som
mitt» — nu sjönk hufvudet åter, dödligt utmattadt,
ned på kudden — »så skulle ni inte förvåna er
öfver, att ni finner mig utsträckt på en cliäslong.»
Max försökte inpassa något om, att detta icke •
förvånade honom, meu skådespelaren lät honom icke
komma till orda; han var tydligen midt inne i
sin roll.
»Jag är trött — ja, herr von Rosenberg, jag
blygs inte för att visa er det — men jag har ar-
betat sedan kl. G i morgse, i ett enda sträck, utan
uppehåll! Jag har mejslat lifvet ut — det lefvande
lifvet! — i uttryck, i minspel, i tonfall — arbetat
som en bildhuggare i sin lera — — fast mitt rå-
material är ädlare: lefvande kött och blod! Hvarje
nyans, hvarje skiftning måste jag lära dem — mina
skådespelare — jag måste blåsa min anda in i deras
näsor — liksom Gud Fader gjorde en gång — jag
måste ge dem min själ.» — Detta.sista ord form-
ligen hvästes fram och härmed hade Anders Eric-
son hunnit så långt ned i tonskalan, som hans röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
