Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det flög en skymt af missnöje öfver skåde-
spelarens drag, som 0111 han plötsligt sett ridån
sänka sig, medan han just var som bäst i farten.
»Känner ni Erik Landtmanson?»
»Nej, jag har inte det nöjet.»
»Då ska’ jag presentera. Han ligger derinne.
Han hade snufva, och jag bad honom gå till sängs
— — förlåt mig ett ögonblick.»
Anders Ericson försvann in i det inre rummet,
lemnande dörren på glänt efter sig.
Max satt och tänkte på denne snickaregesäll,
som kämpat sig fram i verlden med ett par tomma
händer; han kände något, som liknade afund, blan-
dadt med en förkrossande beundran —- icke för
skådespelarens begåfning, icke heller speciellt för
teater]edarens djerfhet att sätta sitt namn vid sidan
0111 ett af de störste i Nordens literatur, utan inför
snickarens — naturmenniskans — energi.
Han var icke blind för, att Anders Ericson
nyss spelat en roll, det var icke svårt att se ihålig-
heten under samtalets patos, bristen på bildning
och djup under ordströmmens cadencer; men allt
detta reducerade sig till ingenting för det in-
tryck han mottog af denne mans oslitliga vilje-
segh et.
Från det inre rummet hördes två röster sam-
tala; plaskande af vatten åtföljd t af fnysningar
vittnade om en grundlig tvagning; tassande steg i
strumplästen interfolierade med små utbrott af en
knarrig röst, som svor. Den kände dramaturgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
