Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
han bugade sig till afsked. ȁtminstone inte om
det ligger i herr Landtmansons hand.»
■»Vår teater är inte något barnhus», försäkrade
Erik Landtmansou med en parisisk axelryckning.
Anders Ericson skrattade beundrande.
> Erik är inte alltid såhär svår , lugnade han. -
Max vandrade hemåt med svalnad Auders-Eric-
sons-entusiasm. Han hade med ens fått ögonen upp
för alla Auders Ericsons fel. Han trodde icke
längre, att Anders Ericson och framåtskridandet
voro synonymer, lika litet som han trodde, att Erik
Landtmanson var den dramatiska literaturens fram-
tidshopp.
Det var farligt att låta fantasien dana mennisko-
beläten af ett så ömtåligt stoff’, som de tankar,
man sjelf älskar. Ty menniskor kunde icke lefva
af höga tankar allena; de måste ock äta och dricka
och föda barn och vara lyckliga.
Men Röde prinsen var en dum och förskrufvad
herre, som aldrig räknade med realiteter och som
aldrig kunde vara nykter. Annars var det ju icke
så helt ofattligt, att Anders Ericson var en ganska
hygglig karl och en ganska god skådespelare, men
alldeles icke någon bärare af idéer. Att han helt
enkelt var en herre, som ville fram, liksom Erik
Landtmanson, hvilken icke var någon stor skald
eller någon uppböjdt ädel reformator, utan helt
enkelt en herre, som skref för sitt lifsupphälle, tro-
ligen en mycket respektabel herre, fast han liknade
en vindthuud och fast han af instinkt morrade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
