Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta inlägg, lidelsefritt i sin ton ock allvarligt
till sitt innehåll, väckte uppmärksamhet i vida kret-
sar. Det var undertecknadt Paula Berg. —
Bland de författarinnor, som under de senaste
åren trädt fram i literaturen, hade ingen i så hög
grad väckt Röde prinsens sympati, som Paula Berg.
Det fans i allt hvad hon skref något, som kom be-
slägtade strängar inom honom att vibrera. Det
låg i sjelfva anslaget något genomärligt och kändt,
fritt från effektsökeri och uppstyltning men med
en brusten klang, som för ett fint öra förrådde
mycket af hennes lifsöde.
Också kade han i fantasien gjort upp för sig
en säx-skild bild af Paula Berg: en kvinna med ett
osympatiskt yttre, men med ett rikt ock själfullt
inre, ett lifvets styfbarn med en stark och vek
längtan — efter den kärlekslycka, som lifvet skänker
endast åt sina söndagsbarn.
Hvad han sedermera hörde berättas om henne
hade icke utplånat konturerna af denna fantasibild.
Hon hade i 15 år förestått en telegrafstation högt
uppe i Norrlands fjellbygd, midt inne i den stor-
slagna natur, som, skildrad med en stil deri kär-
leken lyste mellan kvarje rad, gaf en något svår-
modig bakgrund åt det mesta af livad hon skref.
För några år sedan hade hon debuterat i litera-
turen; förstlingsboken hade gjort lycka, och hvarje
nytt arbete blef en ny seger.
Nu nyligen hade hon kommit till Stockholm,
der hon hoppades kunna lifnära sig af sin penna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
