Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han böjde sitt hufvud ner och kysste hennes
hand. Hau visste icke hur det kom sig, att lians
djupa sympati tog denna form. Det var ett ögon-
blicks impuls — kan såg på henne, att hon för-
stod det.
Hennes ansigte var gammalt, vissnadt och blekt
med ett par Niobestreck mellan de mörka ögon-
brynen. Kring munnen låg ett drag af melankoli,
ögonen voro bruna och hade ett vackert uttryck
af den mildhet, som är hjertats och hjernans ge-
mensamma barn, ett barn af mensklig medkänsla
och menskligt förstående. — Håret var svart och
slätkammadt kring pannan.
Hela gestalten gjorde intryck af något bräckligt •
och fint, något som kunde blåsas bort med en enda
pust. Och den bakgrund, mot hvilken hon trädde
fram, gjorde sitt till att outplånligt bränna bilden
in i Max von Rosenbergs minne.
Detta rum liknade intet annat, han sett förut.
Atlångt till formen afslutades det längst borta af
ett slags kor, en oval med ett enda högt fönster,
som gjorde, att det påminde om en kyrka eller ett
grafkapell.
Från taket hängde i enkla bronskedjor en lampa,
skuggad af en röd skärm, som gaf ljuset en mjuk
och varm färgton; stora, bredbladiga växter fro-
dades borta vid fönstret; uppe på bokskåpet satt
Eros, böjande sitt vackra hufvud, som 0111 hau blickat
ner med sorgset medlidsam blick på deu ensamma
kvinnan vid skrifbordet. Hundratals småting för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
