Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi tala inte om de bildade oeh upplyste», sade
han. »Det är de stora massorna, som skräna. Vi
aristokrater, af högern som venstern, vi tiga vi. Vi
äro för skeptiska att gå i elden. Derför är det
otacksamt att skrifva för oss.»
Josef såg fundersam ut.
»Du är allt eu underlig fisk», sade han.
»Javisst», instämde Max. »Skinn och benfri.» —
Fastän han unnade Jo?ef allt godt, kände han sig
en smula nervös vid Ansjovisens öfverströmmande
eloger öfver vännen.
»Säg mig», sade Josef, i det han böjde sig framåt
mot Ansjovisen, »är det egentligen någonting i verl-
den, som du vill?»
»Ack ja! En mängd saker. Äta godt, dricka
godt, vara hyggligt klädd och älskad af vacka flic-
kor — — ska’ jag räkna upp mer?»
Max hånlog: »Skön själs bekännelse!»
»En ärlig själs bekännelse! skulle du säga. För
— handen på hjertat — allt det der vill också du.»
»Nåja — men något mer också.»
»Likaså jag! Jag vill avancera, stiga, vara nöjd
med mig sjelf — alldeles som du. Jag liar bara
valt motsatt väg — derför att jag tror den högra
för lättare till målet.»
»Ja, den lär vara bekväm», sade Max.
»Inte mer än din. Hvar väg har sina obehag.
Jag får tiga och vara hygglig, du kan ta munnen
full; men idioterna ta hatten af för mig — det
göra de inte för dig.»
Lundegärdy Röde prinsen. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
