Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödsruna. Farväl, farväl!» — lian lyfte på liatten
ock for åstad, halfspringande.
De andre tre kade stannat under en gaslykta
vid hörnet af Operagränd. Ansjovisen började åter
orera: »Herre Gud! Gamle Olsson! Ja, der ser
ni! Konsten dör ut! Han var en hederspascha för
resten — —»
Men nu hade de andre fått nog.
»God natt Ansjovis lille», sade Max.
»God natt, god natt!»
Ansjovisen tog en droska och rullade af utåt
Östermalm. De andre fortsatte vägen genom Kungs-
trädgården.
»Kände du gamle Olsson personligen?» frågade
Josef.
»Ja.»
»Hur’dan var han?»
»E11 konstnär af gamla stammen — den som
nu dör ut —■ det långa hårets och slokhattarnes
generation. Han bodde i Italien i många år, kom
så hem och hade sin glansperiod, tills haii blef öfver-
flyglad af de unga med deras moderna teknik. En
gammal romantiker, för hvilken konsten var något
heligt och konstnären en gudarnes älskling — ett
riktigt gammalt barn, men med en rörande kärlek
till och tro pä sin uppgift.»
Josef gick och stirrade i marken.
»Det är synd i alla fall», sade han till sist,
»att det der ska’ dö ut — jag menar det skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
