Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller litet senare, det var allt, hvad nienniskomakt
förmådde afgöra.
Så blef det med ens bestämdt, att Ellen, i säll-
skap med en sköterska, skulle resa till Meran.
Men derute märktes ingen förbättring, snarare
tvärtom. Krafterna sjönko, ocli en oemotståndlig
hemlängtan grep henne. Hon bestormade sin far
med böner att få komma tillbaka, och lian kunde
till sist icke motstå dem. Efter 6 månaders vistelse
vid kurorten återkom bon till Ckristinelund i ruid-
ten af April.
Den gamle läkaren skakade på hufvudet; denna
oförsigtighet skulle icke aflöpa väl.
I början såg det likväl ut som om sjelfva med-
vetandet af att vara hos de siua verkat lugnande
på heuues sinnesstämning och dämpande på sjelfva
sjukdomen. Hon kunde till och med gå uppe, stödd
på en käpp. Blek och mager var ’hon, kläderna
hängde i veck omkring henne, och de tunna fing-
rarne skälfde nervöst kring käppens handtag; men
öfver det vackra sjuka ansigtet låg ett uttryck af
lugn.
Majoren kunde icke se hennes aftärda gestalt
utan att få tårarne i ögonen. Hon märkte det all-
tid och hon gjorde allt för att trösta.
»Jag blir riktigt fet», sade hon muntert. »Jag
måste lägga ut mina klädningar kring lifvet.»
Men doktorn, för hvilken majoren berättade det,
betog honom alla illusioner; han hade nu uppgifvit
hvarje förställning inför fadern. Det måste ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
