Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig: och han satt der länge. Fadern och systern
o 7 o •>
kommo och gingo ljudlöst ut och in. Genom fön-
stren lyste ett blekt solsken, som spelade i granar-
nes gröna barr och öfver brysselmattans mönster.
De talade om gamla minnen; det ena efter det
andra togs fram med varsam hand, och till sist
hade de samlat en stor bukett, som skänkte dem
båda samma vemodiga glädje. Talrikast voro min-
nena från barnaåren, ljusa i färgen och med en
doft som af nyslagen äng; varmast i färgen stod
ett ungdomsminne med doft af violer.
Men det var förbi. Källossningens blyga blom-
ma hade vissnat för längesen. Och lifvet skänkte
icke violer mer än en enda gång.
Han såg henne in i de stora grå ögonen, och
det var som såg han der sin egen tanke återspeg-
lad. Då sträckte han ut sin hand och strök den
smekande öfver den magra kvinnohauden på det
röda sidentäcket.
Det led mot afton, och skymningen föll. Den
sjuka hade hvilat sig några timmar på eftermidda-
gen, men nu hade hela familjen åter samlats kring
hennes bädd. Hon lag der med glänsande ögon
och röda kinder; vid solnedgången kom alltid fe-
bern öfver henne.
»Spela litet, Max», bad hon.
Pianot var flyttadt ut i salen. Max reste sig
tyst och gick ditut.
Det hördes en smäll när klaffen lyftes upp, nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
