Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamles kind, när lian oroligt lutade sig öfver
henne. »Min käre far! — Min kära syster!» —
hon lyfte sin andra hand upp emot Maria.
»Tack för det du sjöng», vände hon sig .till
Max. »Det var det vackraste jag hört i mitt lif.»
Strax derefter bad hon dem gå. Hon ville sofva.
Vintern hade varit lång och sträng; den unga
vårens kamp emot den gamle maktinuehafvaren
hade varit svårare än vanligt, och medan den ut-
kämpades, hade naturen varit nervös, liksom orolig
för utgången. Soliga aprildagar hade aflösts af bistra,
och varma vårdagar hade följts af råkalla, med
vind som sved i skinnet och borrade sig in i po- •
rerna.
Nu var det förbi; den gamle kände, att han
skulle dö. Men dessförinnan samlade han sina si-
sta krafter till uppror emot förgängelsens och för-
nyelsens obevekliga lag; och det blef en storm,
som skakade hela naturen.
Då kämpade lif och död en sista förtviflad kamp;
icke blott det lif, som spirade och grodde i jordens
sköt, svällande knoppar och blad, som stuckit fram
ur sina svepen, utan också de svaga menniskolif,
som icke egde tillräcklig motståndskraft, utan lef-
vat hittills på naturens nåd. Nu var det slut med
nåden; de svaga rötterna rycktes loss; den lung-
sigtige och blodfattige sjuklingen drog sina sista,
flämtande andedrag.
cJ
Max hade från Stockholm mottagit en telegra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
