Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fisk depesch. »Din mor är döende och önskar se
dig. Din fader.» Och nu satt han på snälltåget
i en andra klassens kupé, stirrande ut i natten,
der allting tycktes fuktigt och grått.
Han var fysiskt nedbruten och trött af den
långa resan. Nerverna darrade; hjulens skaknin-
gar kändes som hammarslag på hufvudskålen.
Tankarne flögo framåt, mot deu dödsbädd, han
reste till. Det var hans mors — hennes, som födt
honom till lifvet, — men han förnam iugen smärta
inför medvetandet, att hon skulle dö.
Och tankarne vände tillbaka, dithän, hvarifrån
han kom; och han märkte till sin förvåning, att
smärteförnimmelsen uteblef. Då föll det öfver ho-
nom en brännande längtan efter denna smärta,
som uteblef, efter en sorg så djup, att den kunde
gripa hårdt in i själsrötterna och väcka en känslo-
storm med tåreströmmar. Han hungrade efter att
kunna gråta, vildt, ociviliseradt och ohejdadt — hur
skulle icke ett sådant åskvädersutbrott göra atmo-
sfären inom honom ren och frisk.
Men han kunde icke gråta så. Han kände blott
ett sjukligt svårmod, en allmän beklämning inför
tillintetgörelsens obeveklighet.
Åter och åter ljödo inom honom fyra strofer
af Heine, som helt plötsligt frammanats ur hans
minne, och som nu fått en djupare innebörd än
någonsin förr, då han läst dem. I deras ödsliga
höststämning låg hela förgängelsens vemod skälf-
vande.
Lundeyiird, Röde prinsen. VJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
