Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På perrongen stod Maria von Rosenberg, en
sextonårig ungmö, som just i år bereddes till sin
första nattvardsgång. Hon viftade med sin näsduk
och blickade med tårfyllda ögon efter den bort-
ilande vagnsraden. Hon ville så gerna ha varit
med, men den stränge prosten hade förbjudit det.
I siu sofkupé satt majoren, stirrande ut genom
fönstret, der landskapen gledo förbi: Skånes slätt-
bygd med pilarne och den vida horisonten, det
karga Småland med de skogkrausade sjöarne, i
hvilka idylliska små bolmar simmade. I Småland
gick solen ner; himlen var kopparröd i vester;
vattnet glänste vinfårgadt — ett stycke sydländsk
färgglöd och yppighet midt i naturens fattigdom.
När han vaknade efter några timmars orolig sömn
sågs Södermanland leende i morgongryning — —
Tåget gled genom den sista tunneln och Stockholm
låg der med kyrkspiror och blanka tak, i vårluft
och sol.
Majoren tog in på Grand Hotel, fick sig ett
varmt bad och blef derigenom någorlunda restitue-
rad, hvarpå han gick ut för att njuta återseendets
fröjd.
Staden var icke obetydligt förändrad, sedan han
sista gången trampade dess gator. Den föreföll
honom helt främmande. Det kom öfver honom en
underlig oro och beklämning. Han kände sig
icke hemma, han hade icke längre några rötter
här.
Af gammal vana vände han sina steg mot riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
